Kan vi prata om livet efter?

Vi pratar om efterlivet, som kanske eller kanske inte existerar beroende på vad vi tror på, men vi pratar verkligen inte tillräckligt om 'livet efter'. Och just 'livet efter' är ju verkligt till 100% för människorna som fortsätter leva efter att ha förlorat någon de älskar.

Allt har förändrats i mitt 'livet efter'. Jag kommer att spendera flera år med att återupptäcka vem jag har blivit och vem jag vill vara efter att ha lärt mig dessa läxor från livet. Min hjärna kopplas om. På nytt. Från en mer naiv bild av verkligheten där allt händer andra, men inte mig. Eller som tanken att vi faktiskt har kontroll över saker som händer.

För jag har nu fått lära mig om döden. Och om sjukdomar. Att de förändrar allt. Om hur så mycket kan förändra allt. Mina prioriterar har förändrats. Och min personlighet.

De nya prioriteringarna, tillsammans med nya värderingar och övertygelser, betyder att många av min livsval inte alls är kompatibla längre. Så i flera år framåt efter en stor förlust kommer att spenderas med att ändra karriär, ändra relationer och livsstil. Hur jag relaterar till och skapar relationer till nya människor förändras också, som till exempel vilka jag vill vara nära och hur jag är när jag är med dem.

Jag upplevs kanske mer dämpad, vad jag vill prata om är kanske mer ärligt, min energi är lägre så jag blir förmodligen snabbare trött.

Jag har lärt mig att jag kan hitta medkänsla och omtanke hos främlingar, eftersom jag nu på ett annat sätt kan uppskatta att vi alla delar samma erfarenhet. Den att vara människa och att vi på så sätt alla går igenom svårigheter. Bara olika svårigheter. Jag har på så sätt lärt mig empati för andra människor på ett sätt som jag inte hade, eller kunde ha, tidigare.

Jag har förändrats i hur jag hör ord som kommer från andra människor. Och jag har lärt mig att det finns sorg bakom väldigt många saker som människor säger, t ex "du lever bara en gång", "livet är kort", "när om inte nu".

Min stress- och toleransnivå är hemsk när jag har en period då sorgen är stark, så jag har fått lära mig att då ta på mig mindre än vanligt. Och jag försöker fortfarande lära mig att inte ha dåligt samvete för det. Det är helt enkelt den jag är nu. I den processen kan jag absolut tveka kring ord som jag tidigare så starkt kopplade till min identitet. Ord som fixare, driven och ambitiös.

Så låt oss prata om 'livet efter'. För om vi ska vara ärliga så är det ju det vi behöver sån enorm kunskap kring. Så hur är ' livet efter' för dig. När du säger att "allt har förändrats", vad menar du då? Hur har du förändrats och hur har ditt liv?