Vilken utbildning har Maja?
Viktig fråga! Maja är utbildad samtalsterapeut via Humanistcentrum och har gått kurs i sorg- och krisrådgivning via samma utbildningsanorodnare. Maja har även utbildat sig som cert. sorgcoach samt har en högskoleexamen i psykiatrisk omvårdnad
Hur går ett samtal till?
När du klickar på länken du fått i din bokningsbekräftelse möts vi online – du och jag.
Jag möter dig precis där du är, utan krav eller förväntningar. Det här är en stund som är helt din. Vi pratar om det som känns viktigt för dig och tillsammans utforskar vi vad du behöver för att kunna ta nästa steg vidare.
Ibland handlar ett samtal om att hitta nya perspektiv eller verktyg. Ibland handlar det bara om att få sätta ord på det som gör ont och bli lyssnad på av någon som verkligen är närvarande. Båda delarna är lika värdefulla.
Samtalen är 45 minuter långa.
Behöver jag vara mitt i sorg för att boka ett samtal?
Nej. Du är välkommen oavsett var du befinner dig i din sorg. Kanske har förlusten precis hänt, eller så har det gått flera år men sorgen finns fortfarande kvar. Det finns inget "rätt" eller "fel" tillfälle att söka stöd.
Vad kan jag prata om?
Du kan prata om precis det som känns viktigt för dig. Det kan handla om att du förlorat en närstående, men också om ensamhet, skuld, oro, ilska, framtiden eller hur livet har förändrats efter förlusten. Samtalet utgår alltid från dina behov.
Hur fungerar en kurs?
Kurserna är uppbyggda i moduler. Direkt efter köp får du modul nr 1 under Mina sidor. Sedan får du en ny modul varje 14e dag.
Måste jag veta vad jag vill ha hjälp med innan jag bokar?
Inte alls. Många kommer till samtalet med känslan av att "jag vet bara att jag inte vill bära allt själv längre". Det räcker. Tillsammans utforskar vi vad som känns viktigt.
Kommer du att säga åt mig hur jag ska göra?
Nej. Min roll är inte att tala om för dig hur du ska sörja. Jag lyssnar, ställer frågor och hjälper dig att hitta det som känns rätt för just dig.
Är det normalt att sorgen känns efter lång tid?
Ja, det kan många i sorg skriva under på. Det är normalt. Sorg har ingen tidsgräns. För många förändras sorgen med tiden, men det betyder inte att den försvinner. Att fortfarande sakna någon efter månader eller år är helt naturligt.
Om sorgen känns lika stark efter år och det påverkar din vardag, så vill jag varmt och ödmjukt råda dig att vända dig till vården för hjälp.
Vad händer om jag börjar gråta eller blir tyst under samtalet?
Då får du gråta. Du behöver inte be om ursäkt eller hålla tillbaka dina känslor. Samtalet är en plats där allt får finnas.
Det är helt okej med tystnad. Ibland behöver man tid att tänka eller bara få landa en stund. Vi behöver inte fylla varje minut med ord.
Är samtalen digitala eller på plats?
Samtalen sker digitalt via videosamtal. Det gör att du kan delta från den plats där du känner dig som mest trygg.
Är det konfidentiellt?
Ja. Det som sägs under våra samtal stannar mellan oss, med de undantag som följer av svensk lag.
Jag känner mig ensam i min sorg. Kan Sorgochsakna hjälpa?
Ja. Många beskriver att det svåraste inte bara är sorgen, utan känslan av att ingen riktigt förstår. Här möter du någon som vet hur sorg kan påverka livet och du behöver inte bära allt ensam.
Passar sorggrupp även om jag tycker det är svårt att prata inför andra?
Ja. Många känner så innan de börjar. Du behöver aldrig dela mer än du själv vill. Bara att lyssna på andra kan vara ett första steg, och ofta växer tryggheten fram med tiden.
Min sorg handlar inte om dödsfall, kan jag få hjälp?
Ja. Även om mycket av mitt arbete handlar om sorg efter dödsfall är du välkommen om du bär på annan sorg eller en stor förlust i livet. Vi kan tillsammans känna efter om mitt stöd är rätt för dig.
Vad är målet med samtalen och kurserna?
Målet är inte att få dig att sluta sörja. Målet är att hjälpa dig att leva med sorgen på ett sätt där den inte behöver bära hela ditt liv. Att hitta små steg framåt, utan att lämna den du saknar bakom dig.
Hur fungerar anslagstavlan?
Kontakta mig gärna. Där finns utvalda personer och verksamheter som jag gärna hänvisar till.
