Julen utan dig – när alla andra förväntas vara glada

Det är något nästan provocerande med julen när man har förlorat någon man älskar. Hur världen bara fortsätter som vanligt. Hur människor börjar prata om julklappar, julmat och mysiga kvällar framför granen, medan man själv mest undrar hur i helvete man ska ta sig igenom december. Och det är inte så att man missunnar andra deras glädje. Inte egentligen. Men det kan göra fruktansvärt ont att se hur självklart allting fortfarande är för andra. Hur de planerar sin jul tillsammans med människor som fortfarande lever. Hur de klagar på släktingar som ska komma på besök, på allt som ska hinnas med och på hur stressigt det är att få ihop julfirandet. Och själv skulle man kunna ge precis vad som helst för att få ha just de problemen. För att få duka fram en tallrik till. Köpa en julklapp till. Höra den där rösten igen, mitt bland allt det vanliga.

Det är inte bara en person som saknas


Det är så lätt för omgivningen att tänka att det svåra med julen är att någon inte längre sitter med vid bordet. Och visst är det svårt. Ibland nästan outhärdligt. Men det är så mycket mer än så. Det är alla de små sakerna som ingen annan riktigt tänker på. Traditionerna som plötsligt inte fungerar längre. Julpyntet som väcker minnen man inte var beredd på. Att stå i affären och få syn på något man brukade köpa till den som är död. Att höra en julsång och på några sekunder förflyttas tillbaka till en tid då livet fortfarande såg annorlunda ut.

Det är också den där märkliga känslan av att vara på fel plats i sitt eget liv. Man kanske gör precis samma saker som tidigare år. Tar fram samma julpynt, lagar samma mat och träffar samma människor. Men ingenting känns riktigt som förut, eftersom någon som skulle ha varit där inte längre finns. Och ibland är det nästan värre när allting ser ut som vanligt. För då blir det så förbannat tydligt vad som inte är det.

När andra vill att julen ska bli fin ändå


Människor omkring oss vill ofta väl. De vill att vi ska få en fin jul trots allt. De föreslår att vi ska hitta på något roligt, komma hem till dem eller försöka göra det lite extra mysigt. Och ibland är det precis vad vi behöver. Någon som tar initiativ, bjuder in och hjälper oss att få till en jul när vi själva inte orkar. Men ibland kan alla dessa välmenande försök kännas som ytterligare ett krav. Som att vi inte bara ska hantera sorgen, utan också se till att den inte förstör julstämningen för någon annan. Vi kanske försöker hålla ihop under middagen, skratta åt något skämt och vara närvarande när julklapparna delas ut. Samtidigt som det enda vi egentligen tänker på är den som fattas.

Och kanske kommer den där dåliga känslan efteråt. För att man inte var tillräckligt glad. För att man drog sig undan. För att man började gråta. Eller för att man faktiskt hade roligt en stund och sedan fick dåligt samvete för det. Det är mycket att bära, särskilt under en högtid som är så full av förväntningar.

Du kanske inte ens vill fira jul


Jag tror att vi behöver prata mer om det också. Att det faktiskt finns människor som inte vill fira jul efter att någon har dött. Inte för att de har gett upp livet. Inte för att de behöver hjälp att hitta tillbaka till julglädjen. Utan för att julen, åtminstone just nu, gör för ont. Kanske vill du hoppa över julbordet, strunta i granen och behandla julafton som vilken annan dag som helst. Kanske vill du resa bort, arbeta eller bara vara hemma.

Det kan också vara så att du inte vet vad du vill förrän julafton faktiskt kommer. Och det är kanske något av det svåraste med att planera saker när man sörjer. Att man inte alltid vet hur man kommer att må. Det som kändes möjligt för några veckor sedan kan kännas helt omöjligt när dagen väl är här. Du kan längta efter sällskap och samtidigt inte stå ut med tanken på att träffa någon. Du kan vilja fira för barnens skull och samtidigt önska att hela julen bara kunde vara över. Sådana motsägelser är inte konstiga. De är en del av hur svårt det kan vara att leva med en förlust.

Och om det finns barn som längtar efter julen?


Det här är en av de saker jag tycker att vi behöver vara särskilt varsamma med. För ibland finns det barn som fortfarande längtar efter julen. Som vill ha gran, julklappar och allt det där som hör till. Barn som kanske också sörjer, men som fortfarande kan känna en alldeles uppriktig förväntan inför julafton. Och så finns den vuxna som knappt orkar tänka på att det snart är december. Det kan skapa en fruktansvärd konflikt inom en människa. Att vilja ge sina barn en fin jul och samtidigt känna att man själv inte har någonting kvar att ge. Kanske försöker man återskapa allt som det brukade vara, trots att man går sönder lite av varje tradition. Kanske känner man skuld för att man inte orkar. För att man inte är den där föräldern som man var innan dödsfallet. Men barn behöver inte nödvändigtvis att allting blir som förut. De kan behöva hjälp att förstå varför det är annorlunda. De kan behöva få vara både glada och ledsna, ibland under samma timme.

Och de vuxna kan behöva hjälp från andra vuxna. Någon som tar hand om julmaten. Någon som ordnar med julklapparna. Någon som hjälper till att skapa det där som barnen längtar efter, utan att den som sörjer behöver bära hela ansvaret. Det är inte ett misslyckande att behöva den hjälpen.

För att få hjälp med att skapa en magisk jul, som ändå får innehålla sorg, finns Tomte-Tuvas julkalender https://sorgochsakna.com/butiken/produkt/14

Det finns ingen rätt mängd saknad på julafton


En del vill tända ett ljus, ställa fram ett fotografi eller prata mycket om den som har dött. Andra vill helst inte att någon nämner namnet, för de vet att de kommer att börja gråta och är rädda att inte kunna sluta. Någon vill besöka graven på julafton. Någon annan klarar inte av att gå dit. En del vill hålla fast vid varenda tradition. Andra behöver göra om allting.

Det som fungerar den första julen kanske inte fungerar den andra eller den femte. Det är lätt att känna att man borde göra något särskilt för att minnas. Att man borde skapa nya traditioner eller hitta något fint sätt att låta den som är död vara med. Men man behöver faktiskt inte göra någonting alls.

Kärleken till den som har dött avgörs inte av hur många ljus man tänder, hur ofta man besöker graven eller om man orkar prata om personen vid julbordet. Du behöver inte bevisa din saknad för någon.

Några saker som kanske kan göra julen lite mer hanterbar


Jag är försiktig med att ge råd om sorg. Inte för att det saknas saker som kan hjälpa, utan för att jag vet hur olika vi människor är och hur lätt råd kan bli ytterligare krav. Men det finns några saker som kan vara värda att fundera över inför julen.

Bestäm inte mer än du måste. Om det är möjligt, försök lämna utrymme för att ändra dig. Du kanske vill komma på julaftonsmiddagen men behöver kunna åka hem efter en timme. Eller så vill du bestämma samma morgon om du orkar följa med.

Berätta för någon hur det faktiskt känns. Inte nödvändigtvis för alla, men kanske för en person som kan hjälpa dig att slippa förklara dig hela tiden. Någon som vet att du kanske behöver gå undan, gråta eller bara få vara tyst.

Fundera över vilka traditioner du vill behålla. Det är inte säkert att du behöver göra allt som du alltid har gjort. Vissa saker kanske betyder mycket och andra kanske bara gör ont. Du kan välja bort sådant i år utan att bestämma hur resten av livets jular ska se ut.

Be om konkret hjälp. Om du har människor omkring dig som vill hjälpa, låt dem gärna göra något praktiskt. Handla maten, slå in julklappar, hämta barnen eller ordna med det där som du inte orkar ta tag i.

Och om inget av det här fungerar för dig, så behöver du inte försöka få det att fungera heller. Ibland handlar det faktiskt bara om att ta sig igenom dagen.

När julafton äntligen är över


Det är inte säkert att det känns bättre då heller. Kanske kommer tröttheten efteråt, när du har ansträngt dig för att vara bland människor. Kanske kommer gråten först när du är ensam igen. Eller så känner du en enorm lättnad över att slippa allt som har med julen att göra. Och kanske blir du överraskad över att det faktiskt fanns stunder som var fina.

Det ena utesluter inte det andra. Du kan ha skrattat med dina barn, uppskattat maten och känt värme tillsammans med andra människor, och ändå vara fullständigt förkrossad över att den du älskar är död. Du har inte sörjt mindre för att du haft en bra stund. Och du har inte misslyckats med julen om den blev hemsk.

Jag önskar att du hade fått ha din människa kvar


Det är nog egentligen det jag vill säga till dig som står inför en jul utan någon du älskar. Jag önskar att du hade sluppit fundera över hur du ska orka. Att du hade fått fortsätta med dina vanliga julbekymmer, dina traditioner och dina små irritationer över sådant som hör julen till. Jag önskar att du hade fått köpa den där julklappen. Duka fram den där extra tallriken. Höra den där rösten som du kanske fortfarande kan minnas så tydligt att det ibland känns omöjligt att förstå att du aldrig ska få höra den igen. Jag tänker inte säga att julen kommer att bli fin på ett annat sätt. Eller att du ska försöka fokusera på allt du fortfarande har. För ibland behöver vi faktiskt få vara ledsna över det vi har förlorat, utan att någon försöker väga upp det med något annat.

Och om det enda du önskar redan nu är att december och julen redan ska vara över, så förstår jag det. Du behöver inte göra den här julen till något annat än vad den blir. Och framför allt behöver du inte vara glad bara för att det är jul.

---

Hos Sorgochsakna finns fler texter, samtal och stöd för dig som lever med sorg. Du kan lyssna på Sorgochsaknapodden, läsa mer om sorg och hitta stöd och övningar på [sorgochsakna.com](https://sorgochsakna.com). Du är välkommen precis som du är, också de dagar då du inte orkar särskilt mycket.